Vilka tankar hindrar dig från att skriva?

I den här artikeln får du veta hur du kan bryta skrivkrampen genom att vända följande tankar:

• Jag är omotiverad och manuset känns tråkigt
• Det har gått så lång tid att skrivandet känns övermäktigt
• Jag har inte tid
• Orden kommer inte
• Jag har ingen skrivrutin
• Jag hade en bra skrivrutin men kom av mig
• Min prestationsångest ger mig skrivkramp
• Tänk om alla andra lyckas utom jag

Jag är omotiverad och manuset känns tråkigt

Du försöker övertyga dig själv med rationella argument som att manuset borde vara klart nu och tänk alla du berättat för om din författardröm, men det får motsatt effekt – du blir handlingsförlamad.

Jag vet, du vill ha en quickfix, ett råd så motiverande att manuset skriver sig självt. Men tro mig, inte ens de mest produktiva författarna är motiverade jämt, liksom elitidrottare inte har ett medfött träningssug inför alla pass eller entreprenörer väcks av sin passion alla dagar i veckan, vad de motiverande citaten på Pinterest än påstår.

Anledningen till att de här författarna, elitidrottarna och entreprenörerna har kunnat göra sin dröm till ett yrke är att de behandlar sin passion professionellt. Den professionella författaren väntar inte på inspiration, hen dyker upp och gör jobbet oavsett. Det handlar om att acceptera processen med dess toppar och dalar och se på den dramaturgiska problemlösningen som en del av jobbet. Inspiration blir belöningen av att skriva sig igenom sitt motstånd.

Och om det inte bara är en tålamodskrävande passage som är tråkig utan hela ditt manus – varför fortsätta med något som inte funkar? Börja på ett nytt manus, skriv dikter ett tag, lek dig tillbaka till den kreativa lusten.

Det har gått så lång tid att skrivandet känns övermäktigt

Ju längre det gått sedan sist du skrev desto högre blir tröskeln till att börja skriva igen. Tyvärr lägger många sitt fokus på själva tröskeln: hur otroligt långt du har kvar, hur längesen det var du skrev eller hindret i texten som fick dig att sluta.

Börja med att skifta fokus till vad du har gjort. Tre kapitel är en helt fantastisk start, var stolt över ditt arbete! Och om det nu var fem år sedan du skrev dem – kommer det spela någon roll när du håller i din tryckta bok? Det visar snarare hur viktig drömmen är för dig och kommer göra målgången ännu mer ljuvlig.

Istället för att tänka på alla ljusår av jobb du har framför dig, bryt ner din dröm till ett hanterbart steg du kan göra under en kvart idag.

Det första steget är att släppa kraven på att skriva. Ge dig själv en ostörd stund i ett annat rum, på café/bibliotek, en kvart tidigare på morgonen eller en kvart efter att alla gått hem från jobbet. Öppna manuset och läs lite här och lite där. Lyssna på samma musik som dina karaktärer. Spara Pinterestbilder på hur karaktärernas bostäder eller outfits ser ut. Anteckna en replik som dyker upp. Lägg en kvart om dagen i en vecka på att bara vara i den värld du har byggt upp. Gör en skrivtracker med ringar du fyller i för varje dag du suttit med ditt manus och gläds åt varje ifylld ring.

Gå sedan vidare till den del som känns mest lustfylld. Slutet, en kärleksscen, vändpunkten när allt skiter sig. Fortsätt fylla i din skrivtracker.

Förr eller senare kommer du stöta på ett hinder i ditt manus. Släpp eventuella tidsmål och använd din kvart om dagen till att lösa problemet med research, ta hjälp utifrån eller prova att skriva scenen på olika sätt. Återigen, fokusera på de ifyllda ringarna och märk hur varje ifylld ring göder mer skrivflow. Don’t break the chain. Och missar du en dag, släpp det. Du är inte de ringar du missat. Textdokumentet vet inte ens om att du varit borta. Du är ringarna du fyllt i för varje dag du skrivit. Göd den sidan av dig som du vill ska växa. 

Jag har inte tid

Är det för att det verkligen inte finns tid just nu, eller är det en ursäkt?

Jag själv ”hinner inte” sätta igång med nästa redigeringsrunda av mitt manus på grund av stora copyuppdrag. Men egentligen handlar det om att jag väljer att inte hinna. Jag skulle kunna gå upp tidigare, sluta skriva för Wrinspo, pausa sociala medier och träning, skjuta upp att träffa vänner/min kille och outsourca min del av hushållsarbetet. Det tycker jag dock inte är värt eftersom deadline för uppdragen är om en månad och mitt manus kan vänta till dess.

Så med handen på hjärtat, hinner du skriva? 

Är tidsbristen egentligen en ursäkt – ta tillbaka tiden. Det kan handla om något så enkelt som att börja skriva en kvart varje morgon, lunch eller pendling. Att öva upp din produktivitet, inse att skrivandet tar så lång tid du tillåter eller acceptera att du aldrig blir klar med allt du borde innan du kan skriva. 

Om det däremot är en sån period där du knappt får kissa ifred, är det rimligt att skriva en bok då, eller kan den vänta tills den hektiska perioden tar slut? Och om perioden aldrig tycks ta slut – värdera din skrivdröm. Är den värd att under en period gå ner i arbetstid, gå upp tidigare, lägga mindre krut på hemmet, träffa vänner mer sällan?

Orden kommer inte

Fyll på inspirationen! 

• Gå på en konstnärsträff, det vill säga en kreativ dejt med dig själv.
• Väck ditt skrivflow eller värm upp fingrarna med 5 skrivövningar.
• Inspireras av ett nytt språkuniversum och läs en bok som ”inte är du”.
• Ta in nya influenser – en ny podd, ny musik, ny promenad, ny maträtt osv.
• Läs en dikt innan du börjar skriva.

Jag har ingen skrivrutin 

Experimentera! Prova en grej i taget (till exempel att skriva på lunchen) i några dagar, så att du sedan kan följa upp hur det gick. Fortsätt sedan göra det som funkar.

TIDPUNKT: tidigt på morgonen, lunchen, kvällen, vardagar, onsdagar, bara på helgen. 
PLATS: stående, sittande, horisontalläge, soffan, vid skrivbordet, på café, på bibliotek, i mötesrum på jobbet eller en helg på hotell. 
VERKTYG: Word, Pages, Scrivener, anteckningsappen, helskärmsläge, för hand, skrivmaskin. 
INSPIRATION: läs en dikt innan du skriver, värm upp fingrarna med en skrivövning, lyssna på musik, sätt inte punkt i dagens sista mening, kopiera andra författares skrivrutiner.

Jag hade en bra skrivrutin men kom av mig

Sätt dig ner med penna och papper och analysera situationen. Jag vet att du hellre vill skriva på ditt manus, men jag lovar att du får igen tio gånger den kvarten det tar. 

Fråga dig:

• När på dagen skriver du som bäst?
• Vilka dagar är dina bästa skrivdagar?
• Vilka vanor har fungerat bra?
• Vilka verktyg har fungerat bra?
• Vad inspireras du av?
• Hur länge höll vanorna?
• Brukar du nå skrivmålen du sätter upp?

Analysera sedan mönstret och hitta den egentliga anledningen till att du slutade. Funkar det bra att skriva varje vardag men inte på helgen – skit i helgerna och håll fast i vardagsskrivet. Sätter du upp mål du aldrig når – halvera dem och känn hur tillfredsställelsen av att klara dina mål gör att du överträffar dem.

Sluta helt enkelt att göra det som inte funkar. Hitta istället dina framgångsfaktorer och håll fast i dem.

Min prestationsångest ger mig skrivkramp

Jag vet hur det är att stirra på markören med känslan av att DNs kulturredaktion livestreamar ditt trevande försök att formulera dig. Hur ska de här långa harangerna någonsin kunna bli en bok, och vad tusan ska folk tycka om den?

Problemet är att vi jämför våra första utkast med de stora författarnas färdiga böcker, och glömmer bort alla hårslitande redigeringsrundor däremellan. Inte ens Lena Andersson skriver som Lena Andersson i första utkastet. Det är skitsvårt att försöka skapa och redigera samtidigt, så dela därför upp skrivandet i två tydliga faser:

• SKAPAREN. När du skriver ditt utkast är du i skaparfasen. Då skriver du. Inte suddar, inte ändrar, inte värderar, bara skriver. Mys! Kanske sätter du dig mer bekvämt, typ i soffan? Kreativitet älskar när vi tänker lite snett, så fritt fram för ”dumma” tankar. Kommer du inte på ett ord gör det dig inte till en sämre skribent. Skriv bara det där ordet för när man gör något som knappt märks och smattra vidare.
• REDAKTÖREN. När du skrivit klart ditt utkast switchar du och blir redaktör. Sådana sitter med rak rygg vid skrivbord, snacksar aldrig mellan måltiderna och säger saker som oj, vilken lång mening, nämen ett syftningsfel! och subtil heter det faktiskt. 

Båda rollerna behövs förstås, men inte samtidigt.

Tänk om alla andra lyckas utom jag

Tänk om du gör hela jobbet, skriver ditt manus, redigerar det, tar hjälp av testläsare, redigerar om, skriver följebrev, skickar in till förlag och får ett NEJ. Då är allt förgäves!

Vi lever i en tid där löpsedlarna säger att vi kan nå framgång på 5 minuter med 3 enkla tips och i sociala medier ser vi personer berätta om sina fantastiska resultat med stora leenden. Och så jämför vi våra ängsliga tankar med deras framgång och bannar oss för att vi inte är hungriga nog på att lyckas.

Men du ser inte vad som ligger bakom framgången. Stunderna av tvivel. Hur nära personerna var att ge upp. Refuseringarna (J.K. Rowlings Harry Potter – 12 refuseringar, Stephen Kings Carrie – 30, Agatha Christie fick vänta i 5 år på sitt ja och Stieg Larssons Millennium blev inte ens läst av Piratförlaget).

Statistiskt sett är det inte en fråga om du blir refuserad, utan när. Såklart är det hjärtekrossande att få ett nej på den dröm du lagt hela din själ i att förverkliga. Men det betyder inte nej för alltid eller att du ska sluta försöka. Omfamna din failure rate, för ju högre den är desto mer har du utmanat dig, desto mer framgångsrik är du som människa.

Refusering kan handla om oflyt. Dålig tajming eller fel person som läser. Eller så rymmer refuseringen en obekväm sanning. Du kanske behöver justera språket, stryka en karaktär eller kasta om handlingen. Du kanske till och med måste släppa manuset helt för ett tag, börja på något nytt, något som ger insikter till det gamla manuset, något som är ännu bättre, något som tar dig ett steg närmare ditt JA.

Och sedan står du där med din publicerade bok och ett brett leende i sociala medier och får processen att se lekande lätt ut. Bara du vet hur tufft det var. Hur hårt du kämpade. Hur nära du var att ge upp.

Men du gav aldrig upp. Och det är anledningen till att just du kommer lyckas.

Blev du peppad att skriva? Berätta gärna i det här Instagraminlägget.
Här hittar du mer Skrivpepp.

Bilder: Alina Vilchenko, Anthony Shkraba, Jess Bailey Designs & Mark Neal, Pexels.