Aah, julledigt. Lagom till Kalle Anka börjar kroppen fatta att du faktiskt hann fixa den sista julklappen, rulla köttbullarna och sätta mejlen på autosvar. Lugnet av en luftig kalender når magen i ett djupandetag. Framför dig ligger oceaner av tid. Tankarna går till ditt manus, borde du inte passa på att skriva nu? Hinner man tredje redigeringen innan nyår?

Jag vet hur det känns när den potentiella skrivtiden pockar på ens uppmärksamhet. Att skriva en bok är ett evighetsprojekt, och därför borde man passa på att fånga alla luckor och täppa till dem med tangentsmatter.

Men om alla lediga luckor täpps igen – när du borde du isf vila?

För om du ska orka i långa loppet med ditt bokmanus behöver du en paus. Särskilt om det är ett projekt du klämmer in mellan jobb, plugg och vardagsliv. Därför vill jag påminna dig om att det inte bara är okej att vila. Det är en investering i din författardröm.

Det är inte det du skriver mellan jul och nyår som räknas, utan det du skriver mellan nyår och jul.

Vad vila och återhämtning är för dig vet du bäst. För mig är det inte att göra ingenting, utan att låta min lust styra. Busa med mina föräldrars hund, pyssla utan krav på att det ska ”bli något”, gå i skogen och prata om livet med en vän, sortera tankarna i ett skidspår, sluta ögonen en stund när jag är trött, lägga undan telefonen och lyssna inåt.

Det är okej att pausa dina skrivmål.
Ditt värde sitter inte i dina prestationer.
Du är en fantastisk person även när du bara är.