1. Gör dina egna kreativa projekt först

I många år drömde jag om ett kreativt jobb. Tänk att få betalt för att skapa och skriva! Det tycker jag fortfarande är för bra för att vara sant. Och visst finns det en baksida med att sälja sin kreativitet, något jag upptäckte i min anställning som reklamkreatör/copy: din kreativitet är ändlig. Därför skrev jag på mitt manus innan jobbet, för när dagen var slut kunde kreativiteten var som bortblåst.

Sedan jag sa upp mig konkurrerar inte bara mina uppdrag och mitt skönlitterära skrivande om min kreativitet, utan även Wrinspo. Drömmen om Wrinspo är starkare än drömmen om att skriva en bok, och det har inte funkat att göra båda hela tiden. Jag har därför skrivit skönlitterärt i perioder, och då allra först på morgonen, för på något märkligt sätt hinner jag alltid de uppdrag jag måste göra, men behöver skydda tiden för min egna kreativitet.

2. Inget förändras om inget förändras

Min dröm var inte att jobba mindre, men inte heller mer. Jag drömde om att göra mer av det jag älskar i en vardag som ger mig energi, gärna med en semi-nomadisk livsstil. Liksom sluta springa till pendeltåget, dutta med en text mellan onödiga möten och överflöd av mejl, få dåligt samvete om lunchen drog över en kvart eller anpassa min önskan om att hänga några veckor utomlands efter andras ledighet (dvs när deras barns hade sportlov).

Jag har definitivt lyckats skapa en vardag som ger energi, tack vare bra kunder och att jag kan styra vilka dagar jag tar möten på, vilket skapar utrymme för djupjobb. Får jag feeling på morgonträningen unnar jag mig att börja jobba senare och det är lättare att få klipptider när jag inte behöver vänta till efter 17.

Det svåraste är dock att ge mig själv ledigt mitt på dagen, typ ta en långlunch med en kompis eller åka rullskidor när det är sol. Jag har absolut friheten att göra det, men den kommer med ett större ansvar.

Ansvaret ligger dels i att skapa ett ramverk som gör att jag levererar i mina uppdrag. Det jag tar ledigt från på dagen behöver jag jobba ikapp, och då jobbar jag hellre dagtid så att jag är ledig kvällar och helger.

Men ansvaret ligger också i att ta vara på min frihet nu när mina projekt är så mycket roligare. Jag kan äta långlunch varje dag, men om jag inte aktivt väljer det är risken stor att jag blir så uppslukad av mina projekt att jag micrar matlådan först runt 15. Packar jag inte själv ner datorn och går till ett café blir jag kvar hemma vid matbordet. Vill jag ha den där nomadiska livsstilen nu när den snart är möjlig igen måste jag boka resan och skapa plats i kalendern.

All förändring vad gäller jobbrutiner, uppdrag, vidareutbildning eller ledighet hänger på mig nu. Inget ändras om inte jag ändrar på det.

3. Säga upp dig måste bli det minst modiga du gjort

Som jag velade inför min uppsägning. Var skulle mina inkomster komma ifrån, tänk om min magkänsla kring Wrinspo är helt fel och hur påverkar det här huslån i framtiden? Till slut insåg jag att riskkalkyleringen inte gjorde mig klokare. Det går inte att förutse och planera allt, man måste bara fatta mod nog att kasta sig ut och ta det därifrån.

Och sedan ta nästa modiga steg. För vad är vitsen med att riva upp allt och lämna en trygg anställning om man bara kliver in i en ny snäv komfortzon? För mig har det varit lättare att göra fler modiga saker på raken när jag ändå har momentum.

Efter att jag sa upp mig har jag visat mig mer sårbar på Instagram och t.ex. berättat om när jag fått nej på drömuppdrag. Jag har vågat marknadsföra Wrinspo-produkterna med samma säljstrategi som om de vore mina kunders och bland annat berättat om dem i en Facebookgrupp på 8 000 medlemmar. Jag har sålt in mig själv till personer jag aldrig tidigare träffat och gjort många grejer för första gången: presenterat copyplattform och SEO-analyser och haft Berghslektioner på distans.

När något i min jobbvardag känns läskigt/pirrigt nu vet jag att jag befinner mig precis där jag vill vara.

4. Det löser sig, men ha en plan B

När jag var i 20-årsåldern kunde jag ligga sömnlös över hur dåligt mina inkomster (CSN och extrajobb) matchade mina utgifter (mest rena ha-begär). Men så lärde Law of attraction i The Secret mig att pengastress bara attraherar ännu mer pengastress i mitt liv. Med det mindsetet skulle jag stressa över pengar även om jag vann på lotto. Så jag slutade stressa över utgifter, för det kommer alltid nya (fast man kan ju undvika sms-lån till platt-tv). Och började öva på att känna mig rik över det jag har.

Jag vägrar därför acceptera ”sanningen” om att egenföretagare känner större ekonomisk oro.
Min sanning: det löser sig.

Eller snarare ”jag löser det”.
För att betala så lite oro som möjligt har jag flera backup-planer att luta mig mot:

Plan A

Minimal effort. Låter nya copyuppdrag komma till mig (förfrågningar via min företagssajt och LinkedIn), jobbar med återkommande kunder och har webbshoppen som ytterligare ett inkomstben.

Plan B

Hör av mig till tidigare kunder och nya varumärken som jag samlat i en lista. Går med i frilansnätverk och presenterar mig för reklambyråer.

Plan C

Browsar copywriter-annonser – kanske kan en heltidstjänst omförhandlas till en effektiv frilans på deltid.

Plan D

Tar ett extrajobb för att finansiera min dröm om att vara egen. Har haft städ-, service- och lagerjobb och känner därför noll prestige i att behöva ”skita ner händerna”. Worst case scenario: ta en anställning för en period igen.

Under mitt första år har plan A funkat jättebra. Kanske för att jag vet att det värsta som kan hända är att jag får gå tillbaka till där jag startade, vilket inte är så himla illa när allt kommer omkring.

5. Våga säga nej

Jag har aldrig varit lätt att köra över, så att säga nej för mig handlar inte om integritet, utan att tacka nej till bekräftelsen man får av att tacka ja.

Jag måste tacka nej för att värna min lediga tid. Det är så lätt att ta på sig mer jobb nu för att kunna vara ledig ”sen”. Men tackar jag inte nej kommer aldrig något sen, eftersom jag hela tiden är fullbokad av jobb.

Jag måste även tacka nej för att värna mitt personliga varumärke som copywriter. Såklart måste jag göra brödfödeuppdrag ibland, men de skyltar jag inte med utåt eftersom det signalerar att jag vill ha mer av den typen av uppdrag. Nyligen tackade jag nej till en intervju eftersom jag i nuläget inte vill göra PR för ”copyn Catherine”, utan för mitt varumärke Wrinspo.

Och sedan i höstas har jag blivit bättre på att tacka nej till uppdrag jag tror kostar mer energi än vad de betalar i pengar. Jag sa då upp ett projekt på 50 % efter en månad eftersom kunden och jag hade helt olika syn på korr. Inte värt huvudvärken.

6. Merförsäljning är guld

En anledning till att jag ännu inte behövt ta till Plan B är att jag blivit ganska bra på att skapa nya uppdrag till mig själv. Hittar man luckorna till merförsäljning behöver man inte lägga så mycket kraft på att sälja in sig till en massa nya kunder.

Mer konkret skapar jag merförsäljning genom att:

• sälja in sökordsoptimering av text.
• sälja in keyword gap-analys.
• erbjuda att skriva seo-optimerad kategorisida för produkttexterna jag skrivit.
• föreslå att en sökordsoptimerad artikel som springer iväg i längd delas upp i två.
• komma med contentidéer, t.ex. förslag på artiklar eller intervjuer.
• nämna vilka fler delar av en sajt jag kan vässa copyn på.
• erbjuda mig att även se över copyn i internmaterialet jag får som underlag.

7. Jobba inte från soffan (hela tiden)

När jag som anställd roffade åt mig en jobba-hemifrån-dag älskade jag att sitta i skräddarställning i soffan med datorn i knäet. Men bara efter några veckor som egenföretagare märkte jag att det snabbt blir för mycket av det goda. Så för att min nacke inte ska gå av sitter jag nu som en civiliserad människa på stol vid bord större delen av arbetstiden🤓

8. Hitta ditt sammanhang

Att jag varit så målinriktad det här året har mildrat övergången från att sitta med kollegor i kontorslandskap och lägga fritiden på att träna inför Klassikern, till att jobba hemifrån själv och få sina sociala sammanhang och hobbies begränsade. Det här kommer till viss del lösa sig när restriktionerna är borta, men den senaste tiden har jag försökt bygga upp mitt sammanhang igen.

Efter att ha läst Power of Rituals tror jag alla behöver det community en kyrka ger (fast kanske inte religionen). Både för att känna sig delaktig i något större än en själv, och för att bli sedd.

Det är tvådelat det där med att bli sedd. Å ena sidan har jag aldrig fått så mycket beröm från kunder som nu. Å andra sidan bekräftar de bara vad jag gör, inte vem jag är.

Bland bekanta blir problemet snarare det motsatta. Många tycker det är totalt ointressant att fråga om mitt jobb (det är okej), kanske för att man tror att allt jag har att säga står på Instagram? Som tur är har jag kompisar som också älskar att prata business och passar på när vi ses😊 Men för att bli sedd för den jag är behöver jag verkligen en ”kyrka”.

9. Var en tidspessimist

Jag är bra på att estimera tid för mina uppdrag, fick bra koll på det under min tid på byrå. Trackar min tid i Toggl och tycker det är supermotiverande att hålla ner antalet timmar för att få upp lönsamheten, eftersom det ger mig mer tid till mina egna projekt.

Vad jag däremot behöver bli bättre på är säkra upp tiden mellan projekten. Även om jag alltid möter deadline möter inte kunderna alltid sin. Flera projekt har lett till merförsäljning, vilket är superlyxigt men skapar onödig stress pga att jag redan startat upp nytt projekt med nästa kund. Ställtid alltså, inte att underskatta.

10. Att-göra-listan tar aldrig slut, men det gör du

Om jag bara frilansade vore det lättare att bli klar med att-göra-listan, inbillar jag mig. Visst kan man alltid kontakta nya kunder, slipa på sin portfolio eller vidareutbilda sig när copyn är levererad, men på det stora hela är listan ändå hanterbar.

Listan över allt jag vill göra för att bygga upp Wrinspo däremot, den tar liksom aldrig slut.

Men det gör jag, så jag har slutat tävla mot den. På fredagseftermiddagen gör jag därför som de rutinerade kylskåpsmontörerna jag en gång sommarjobbade med: jag stoppar bandet och tänker ”något ska vi ha att göra på måndag också”.

Det finns förstås dagar då jag önskar att jag inte behövde fatta alla beslut själv och gärna hade suttit och slösurfat i ett kontorslandskap en stund. Men 97 % av tiden känner jag en enorm tacksamhet över livsstilen jag valde när jag vågade säga upp mig för att börja frilansa.

Mer läsning om frilanslivet: Jag vill leva på pennan – borde jag starta eget eller börja frilansa?